De första meningarna i en text är viktiga. Det gäller att fånga läsaren så att hen får lust att läsa vidare.Här finns fyra exempel på samma uppsats. Den handlar om att gå vilse, men författaren har valt att börja på olika sätt i historien. Fundera över hur!
A. Plötsligt stannade jag till. Fastän det var mitt på ljusa dagen, blev jag rädd. Luften stod stilla mellan granarna, och stämningen kändes overklig. Jag hade gått i tankar en stund, men nu var jag klarvaken. Var fanns stigen? Jag kände inte igen mig någonstans. Som en blixt slog det mig - jag hade gått vilse!
B. Det var en tidig söndagsmorgon. När jag drog upp rullgardinen, såg jag att solen sken från en molnfri himmel. Jag steg upp, klädde på mig och gick ut i köket, drack O´boy och åt några smörgåsar. Den här dagen var som gjord för en lång, skön promenad i skogen.
C. Vet du hur det känns att gå vilse? Att plötsligt förstå att man inte vet var man befinnner sig? Har du någonsin känt den krypande skräcken att inte hitta ut ur skogen? Inte? Jag kan berätta hur det känns!
D. - Hallå?! Hör ni mig?! Jag skrek så högt jag förmådde. Det enda svar jag fick - förutom en uggla som hoada någonstans bland granarna - var ett fjärran eko, av min egen röst.
Här är några exempel på hur olika författare har börjat:
"Slaget träffade högt upp på höger kindben. Det var precis vad han hade avsett när han vred huvudet några centimeter snett uppåt just som farsan slog. Här vid middagsbordet siktade farsen för det mesta på näsan och försökte träffa med en handledssnärt och baksidan av fingertopparna. Det gjorde ont när ett sådant slag träffade. Men det var en stum vit känsla att få det där retsamma slaget mitt på nosen. Hellre kindbenet. " Jan Gouillou: Ondskan
"Nicke" sa mannen med den gula hatten, "det är en cirkus i stan. Kom, så går vi dit och tittar"
Rey: Mannen med den gula hatten
"Äntligen stod prästen i predikstolen" Selma Lagerlöf: Gösta Berlingssaga
"Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett Höganäskrus i en svångrem kring halsen" August Strindberg: Hemsöborna
"Många år senare, inför exekutionsplutonen, skulle överste Aureliano Buendìa påminna sig den avlägsna eftermiddag då hans far tog honom med för att visa honom isen." Gabriel Garcia Marquez: Hundra år av ensamhet
"Vid den vänstra bänkraden ligger Dennis, som vanligt iklädd reklam-T-shirt, stormarknadsjeans och oknutna gymnastikskor. Dennis är från Uganda. Han säger att han är sjutton, men han ser ut som en fet tjugofemåring." Malin Persson Giolito: Störst av allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar